Alltid nummer två

Det var inte lika stressigt att vakna idag. Jag visste redan med mig att han inte skulle komma förbi innan jag är tvungen att röra på mig. Jag är till och med lite glad. Kanske lättad.
Nu kan jag ägna en hel dag åt jobbet utan att hitta på dåliga ursäkter som att jag har tvättid, ska till tandläkaren eller bota min sjuka hund. En dag utan lögner och konstiga blickar.